S&P 500 föll, men de flesta amerikanska aktier steg. Hur är det möjligt?

S&P 500 mäter utvecklingen för 500 stora amerikanska företag. Att ingå i samma index innebär dock inte att varje företag bidrar lika mycket till dess dagliga avkastning.

Indexet är viktat efter fritt justerat börsvärde. Det innebär att ett företags vikt beror på marknadsvärdet av de aktier som är tillgängliga för allmänna investerare, snarare än enbart aktiekursen eller det faktum att det upptar en plats i indexet.

Ett företag med större vikt har större effekt på indexet när dess aktie rör sig med en given procent. Ett mindre företag kan notera en betydande uppgång men ändå bidra relativt lite till helhetsresultatet.

Indexet mäter därför utvecklingen för en portfölj med ojämna positioner. Att räkna hur många aktier som steg besvarar en annan fråga än att beräkna hur mycket den portföljen gick upp eller ned.

En majoritet av vinnare kan ändå ge negativ avkastning

Föreställ dig ett hypotetiskt index som innehåller tio företag.

Två stora företag representerar tillsammans 60 % av dess värde. De övriga åtta står för resterande 40 %. Anta att båda stora företagen faller 3 %, medan varje mindre företag stiger 1 %.

Åtta av tio aktier har stigit. Ändå faller indexet 1,4 %.

De större företagen drar ned avkastningen med 1,8 procentenheter, medan de mindre företagen bara bidrar med 0,4 procentenheter. Antalet vinnare kan inte uppväga förlorarnas större vikt.

Samma princip kan gälla i ett mycket större index. Den fungerar också omvänt: starka uppgångar i några få inflytelserika företag kan lyfta jämförelseindexet även när de flesta ingående bolag faller.

Det är därför en rubrik som ”aktier steg” eller ”aktier föll” kan utelämna en viktig del av vad som hände under handelsdagen.

Marknadsbredd mäter deltagande

Marknadsbredd beskriver hur brett en marknadsrörelse delas mellan enskilda aktier.

Ett av de enklaste måtten jämför antalet stigande aktier med antalet fallande aktier under en handelsdag. Varje aktie räknas en gång, oavsett börsvärde. Oförändrade aktier betraktas separat.

Advance/decline-linjen förlänger detta angreppssätt över tid. Den adderar varje handelsdags antal stigande aktier minus fallande aktier till en löpande totalsumma, vilket gör att investerare kan jämföra deltagandet med indexets riktning.

Om ett index når nya toppar medan advance/decline-linjen försvagas kan uppgången vila på en krympande grupp företag. Om indexet faller samtidigt som fler aktier börjar stiga kan rubrikens nedgång dölja ett förbättrat deltagande.

Dessa jämförelser kräver ett konsekvent universum. Bredd över New York Stock Exchange omfattar till exempel en annan grupp än bredd inom S&P 500.

En divergens identifierar en skillnad mellan jämförelseindexet och dess ingående bolag. Dess betydelse beror på om den består och vilken annan evidens som följer med den.

Likavikt ger en annan bild av samma företag

En användbar jämförelse är S&P 500 Equal Weight Index.

Det innehåller samma företag som det konventionella S&P 500, men ger varje företag ungefär 0,2 % vikt vid sin kvartalsvisa ombalansering. Mellan ombalanseringarna driver dessa vikter i takt med att aktiekurserna förändras.

Detta minskar dominansen från de största företagen och ger mindre ingående bolag större inflytande.

När det konventionella S&P 500 faller medan dess likaviktade motsvarighet håller emot bättre är det förenligt med relativ svaghet bland de tyngst viktade ingående bolagen. När båda faller kraftigt kan pressen vara mer utbredd.

Likaviktning förändrar dock också sektorvikter och exponering mot företagsstorlek och investeringsstilar. Prestationsgapet speglar därför flera påverkan.

Jämförelsen ger ett ytterligare perspektiv på deltagande. Den fastslår inte att den ena versionen alltid kommer att överprestera eller erbjuda lägre volatilitet. Investerare tittar på samma företag genom två olika uppsättningar portföljvikter.

Sektorrotation och bred försäljning kan se likadana ut i rubriken

En nedgång koncentrerad till teknik kan ha en helt annan innebörd än samtidig svaghet inom teknik, banker, industribolag och konsumentaktier.

I den första situationen kan investerare omvärdera en grupps vinster, värderingar eller finansieringsbehov samtidigt som de fortfarande är villiga att äga andra verksamheter. Det mönstret kan vara förenligt med sektorrotation, vilket innebär en förändring i vilka delar av marknaden investerare föredrar.

I den andra sprids förlusterna över branscher med olika affärsmodeller och ekonomiska känsligheter. Det tyder på bredare press på aktier.

För att skilja dessa situationer åt hjälper det att granska sektorutveckling tillsammans med deltagande över flera handelsdagar. Styrka över flera sektorer ger annan evidens än motståndskraft i endast en liten defensiv grupp.

Rotation kan också utvecklas till bredare försäljning om den ursprungliga oron sprider sig. Förbättrad bredd under en handelsdag beskriver därför den dagens deltagande; dess varaktighet kräver ytterligare bekräftelse.

Många innehav kan ändå ge koncentrerad exponering

Skillnaden mellan antal bolag och bolagsvikt spelar också roll för portföljer.

En investerare kan äga en bred indexfond, en teknikfond och flera enskilda teknikaktier. Dessa verkar vara separata investeringar, men deras största underliggande innehav kan överlappa.

Om samma företag utgör betydande andelar av varje innehav kan portföljen bli mer beroende av deras utveckling än antalet investeringar antyder.

En användbar bedömning granskar därför de sammanlagda vikterna för underliggande företag och sektorer. Den tar också hänsyn till om verksamheter är beroende av liknande efterfrågekällor, finansieringsvillkor eller investeringsutgifter.

Diversifiering över många namn kan minska beroendet av ett enskilt företag. Effekten är mer begränsad när några få stora positioner dominerar, eller när flera innehav reagerar på samma ekonomiska press.

Den relevanta frågan är hur stor del av portföljens utfall som beror på varje exponering.

Vad bör du ta med dig av detta?

Handelsdagen den 22 oktober illustrerar varför den dagliga förändringen i ett index bara ger en del av marknadsbilden.

Vid sidan av den förändringen kan investerare granska stigande kontra fallande aktier, likaviktsindexet, sektordeltagande och andelen ingående bolag som handlas över sina egna glidande medelvärden på 50 eller 200 dagar.

Dessa mått beskriver olika saker. Dagliga uppgångar visar den dagens riktning. Att handlas över ett glidande medelvärde visar en akties position i förhållande till sin senaste prishistorik; det betyder inte att aktien steg den dagen.

Bredd har också begränsningar. Smalt ledarskap kan bestå, och divergens ger inget tillförlitligt datum för en vändning. Starkare deltagande behöver bedömas tillsammans med prisutveckling, vinster och finansiella förhållanden.

För en investerare eller trader är det därför användbart att fråga hur långt indexet rörde sig, vilka företag som drev det och hur brett den rörelsen delades.

Varning! Detta material är inte avsett som investeringsrådgivning. Tidigare resultatdata garanterar inte framtida avkastning. Investeringar i utländska valutor kan påverka din avkastning på grund av deras fluktuationer. Varje transaktion i värdepapper kan resultera i både vinster och förluster. De antaganden och förväntningar som anges i detta material är endast uppskattningar som kanske inte är korrekta och kan förändras beroende på rådande ekonomiska förhållanden. Dessa uttalanden garanterar inte framtida avkastning.